Årskrönika med Rövarn!

Årskrönika med Rövarn!

Så har det då blivit dags att ta farväl av 2017 och summera det gångna året. I både stort och smått. Vi har bjudits på en hel del smällkarameller men även en hel del misstag av förödmjukande karaktär. Det har varit högt och lågt i en salig blandning. Som en riktigt mustig nyårscocktail. Men att sammanfatta ett helt år i en krönika är sannerligen inte enkelt. Men jag skall försöka hålla tungan rätt i mun.

Det är svårt för mig att bilda mig någon egentlig uppfattning om Granlo BK i Allsvenskan och Ankarsvik BK i Division 1 Herr eftersom jag sett exakt noll minuter av dessa lag i seriespel. Men av medierna att döma så har GBK det tungt. Vilket i och i för sig kanske inte är någon överraskning då laget genomgått en generationsväxling och det tar tid att sätta ihop ett till stora delar helt nytt lag och få de unga att växa i kostymen. Visserligen har den förlorade sonen Daniel Nordlund vänt hemåt. Men borta är spelare som Kristoffer Asp, Jeremias Jansson, Kristoffer Sahlén m fl. Sedan har man uppsjö av riktiga talanger som kommer blomma på sikt. Ge dem något år till tillsammans. Det dystra är väl att rycker inte laget upp sig efter nyår är risken överhängande att GBK återfinns i Division 1 nästa säsong. Vilket jag verkligen inte hoppas på. Det vore om nådastöten för innebandyn i stan så vart fall ett gigantiskt bakslag som bör undvikas.
Desto roligare då att ta del av det nyvunna samarbetet mellan GBK och Timrå IBC där föreningarna mönstrar ett gemensamt lag i JAS där de godaste av gott får samlas i en härlig kompott och lira ut hela sitt register. Ännu mer glädjande är det enorma publikintresset som laget medfört. Med ett publiksnitt på 213/ match och där toppnoteringen är 350 från Timrå Sporthall i derbyt mot IBK Sundsvall Ungdom. Av 80 JAS-lag i Sverige är det ENDAST ett enda lag som klår Timrå/Granlo på fingrarna. Suveränt! Precis vad det här distriktet behöver. Passa på att besöka Timrå Sporthall efter årsskiftet när Simon Sparby, Axel Hjälm och Måns Höglin snurrar friskt. Sevärda finsnickrare som lirar skjortan av motståndarna.
Vidare måste även några rader skrivas om den kommande fusionen mellan Ankarsvik och IBK Sundsvall. Jag tycker steget ligger helt rätt i tiden att föreningarna nu samtalar med varandra i korridorerna där mottot är ”Högt i tak, lågt i trösklarna och brett däremellan”. Något som undertecknad förespråkat i många år. Men det har varit en het potatis och kraftigt omdebatterad. Ändå känner man ett visst mått av stolthet i bröstet att ens evinnerliga predikningar om just ovan nämnda ting nu burit frukt. Sedan kan jag väl tycka att det är tråkigt att både ABK och IBK ”försvinner”. Anrika klassiker med en djupt förankrad själ som nu skall samsas under samma paraply och med arbetsnamnet ”FBC Sundsvall”. Det innebär i praktiken ganska mycket. 2 föreningar blir 1 och bittra rivaler skall helt plötsligt dela på kaffebrödet i lika stora delar och delegera ut ansvarsområden i sann demokratisk anda utan en massa käbbel. Det blir onekligen intressant att se hur det nya elitlaget formerar sin uppställning framgent.
Vad beträffar H2:an så är det ett riktigt getingbo precis som befarades i mitt tabelltips inför säsongen. Däremot var jag väldigt snett ute på Jemtland. De har gått fram ssom en ångvält och är med största sannolikhet Östersunds stora framtidshopp bortsett ÖFK då nu när Frösön tagit flera kliv tillbaks och underpresterat denna säsong. Att Håsta och Alfta är topp 5 är ingen som helst överraskning. Inte heller att Timrå IBC och IBK Sundsvall är med däruppe. Men ett varningens finger måste höjas för Klockarberget som i dagsläget är precis under strecket till Play Off. Man luggade ju dessutom självaste IBK Sundsvall på 1p på parketten i stan strax före jul. Huruvida det var rättvist eller ej låter jag vara osvuret. Men enligt rapporter så var det ett trubbigt och ineffektivt IBK som skapade det mesta och det bästa under matchen. Men KBK visade mera hunger och vilja att störa storebror från stenstan. På övertid fick dock IBK sista ordet när en saga blev all och en karriär satte punkt. Fotbollsproffset Pontus Engblom firade jul på hemmaplan och gjorde ett bejublat gästspel inför en månghövdad publik. Vackert!
Timrå förutspåddes vara en kandidat till seriesegern innan säsongsstart. Dessa planer kan man nu bara skrota och lägga till handlingarna. Visserligen är det många matcher kvar än. Men glappet upp till Håsta och Jemtland är alltför stort för att det skall anses som realistiskt att hämta ikapp. Nu ligger fokuset på att ladda om magasinen och ta en match i taget framöver och vinna så många som möjligt och befästa sin Play Off-plats. En företeelse som Timrå stått utanför med minsta möjliga marginal under de 2 säsonger som den möjligheten funnits. Egentligen är det väl inte så mycket att säga om förlusterna mot Håsta och Jemtland bortsett att de var väldigt sura med tanke på hur nära Vikingarna från Sörberge varit i dessa matcher. Men att torska mot IBK Sundsvall Ungdom i Skönsbergshallen är under all kritik. Onödigt och ytterst kostsamt. Även IBK Sundsvall har blandat och gett och får nog rikta in sig på att befästa sin tabellposition. Men det intressanta i kråksången är ju att IBK inte får gå uppåt när man nu har en hägrande fusion runt hörnet. Ett antiklimax för tränarduon Lund/Johansson som man inte kan göra något åt då det är ett styrelsebeslut som ligger utanför det sportsliga. Dock återstår det ännu ett glödhett derby de nyss nämnda lagen emellan i Timrå Sporthall 12/1. Då hoppas jag det blir knökfullt i hallen och tryck i bitarna. Så ladda ordentligt, kom i tid och undvik köer.
Avslutningsvis tänkte jag skriva några rader om KBK Dam och deras framfart i Allsvenskan Norra. Jag tänker inte gå in på några enskilda prestationer eller resultat av förklarliga skäl. Tjejerna gör det fantastiskt bra som krigar på i match efter match och håller humöret uppe trots ideliga förluster. Det har varit några riktiga stjärnsmällar mellan varven som kunnat knäcka den mest härdade. Det som dock var roligt var sista hemmamatchen innan jul mot Örnsköldsvik. 3 mål framåt och inte tvåsiffrigt bakåt får ses som ett fall framåt för brudarna. Jag har haft förmånen att vara speaker åt damerna och att det finns en glädje i gruppen går inte att ta miste på. Däremot tryter som regel orken efter 20-25 minuter. Man spelar oftast väl så bra som sina motståndare under dessa minuter även om det såklart skjuts för lite. Man skulle behöva ta lärdom av herrarna och hitta ett vägvinnande passningsspel där man bygger upp bakifrån och väggar sig framåt i banan. Helt klart måste man träna på ”special themes” när man väl får några utvisningar med sig, brösta upp sig och ta för sig samtidigt som man måste minimera misstagen och tygla humöret så man inte drar på sig onödiga utvisningar. För sådant kostar på. I synnerhet när man möter bollskickliga lag som nött in detaljer och hittar varandra som rinnande vatten på banan. Sedan vet jag inte hur det är ställt med konditionen. Har ingen insikt i detta och heller inget underlag att luta mig emot. Men något måste göras. Kan lagets toppspelare bara knyta nävarna och pusha de yngre förmågorna så kanske man snart kan göra match av matcherna längre än 1 period. Potential finns det även om det kanske är lite si och så med bredden. Våga få lite skit under naglarna brudar, gör er synliga och vänd det negativa till något positivt. Ni har fantastiska målvakter men de kan inte göra allt. De håller inte att släppa till mer än 50 skott i snitt per match. Ni måste strypa linjerna och bevaka hårdare. Gör ni det och struntar i motståndets dignitet och erfarenhet utan bara kör så det sjunger i klockspelen då kan det bli en trevligare vår än vad höstens utfall varit.
Med det sätter jag punkt. GOTT SLUT & GOTT NYTT ÅR KÄRA INNEBANDYLOVERS!
Vi syns & hörs!
Signerat
Rövarn

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*